Jag, Katarina, startade min karriär inom cykelutveckling 2010, med ett Leaderprojekt. Då fanns det ännu inga mountainbikeleder i Örebro län. Det första projektet erbjöd stort motstånd och okunskap. Både från mig, markägare och myndigheter. Vi var helt enkelt ovana. Ingen hade bett om att få göra leder av något slag i vår region på 30 år! Under 1 år övade vi tillsammans och lösningen blev de första 18 milen mountainbikeleder med start från min hemby, Pershyttan. Efter det fick vi upp tempot. Jag sökte medel till ytterligare två projekt, ett tillsammasn med Örebro kommun och ett tillsammans med Länsstyrelsen.

Men samtidigt sökte regionförbundet en projektledare för ett cykelprojekt. Den projektledaren blev jag, och min man Mats fick ta över projektet cykelvänligt boende. Med hjälp av EU-medel skapades nu Bergslagen cycling, som idag är ett av Sveriges största cykelområden. Detta skedde med en budget på knappa 2,5 miljoner och vi var klara redan 2013. Eller klara, jag var långt ifrån klar. Nu skulle allt förbättras och förfinas, fler mountainbikeområden kom till och jag blev kvar på Regionen. Snart som utvecklingsledare för turism och besöksnäring med ett jätteprojekt som omfattade nästan 14 milj kronor. Det rörde inte bara cykel, utan all turism och besöksnäring.

Redan 2011 startade jag mitt eget företag, BikeinBergslagen, för att kunna fortsätta driva det tjejläger som startades upp i första projektet. Efterfrågan på läger, utbildningar, guidade turer men framförallt min kunskap om att starta från noll och ingenting men att på kort tid organisera upp en hel regions cykelområde har vuxit. Hösten 2019 slutade jag på regionen och började jobba heltid inom BikeinBergslagen AB.

Sen jag slutade som anställd har jag hunnit med att jobba med mina kollegor inom Svensk Cykelutveckling i flera andra regioner i Sverige. jag har anlitats för olika uppdrag om markägarfrågor, utforma texter om cykel till boken Turism på annans mark smat för natur´s best.

Just nu projektleder jag ett spännande cykelprojekt i Nora, där vi tillsammans med markägaren utreder förutsättningarna för att skapa ett cykelområde på ett kalhygge. Du kan läsa mer om det här.

Jag har också lett en nationell studie på uppdrag av Jordbruksverket för att utreda vilken typ av naturturism som passar i vilken typ av skede i skogsbruket. 

Jag, Mats, bestämde mig för att bli cyklist, när jag som 10-åring såg en lycraklädd åkare på racer blåsa förbi en mopedist på vägen. Det tog fem långa år innan jsg fick min första cykel, men naturligtvis blev det en racer. Nu skulle här cyklas om moppar. Året efter skaffade jag min första mountainbike. Sen dess har jag varit biten.

Jag drog ofta iväg med kompisar på cykelsemester. Eller semester... Oftast var det 20-mil om dagen som gällde. Det blev en hel del motionslopp, som Vätternrundan, Hjälmaren runt, Vänern runt och långlopp på mountainbike.  Att tävla fanns inte med i planen. Inte förrän Katarina och jag bestämde oss för att cykla VM 2014.

Med mina mil och cykelsemestrar har jag skaffat mig gedigen kunskap om vad som funkar eller inte funkar för en cyklist. Som ett boende, transport av cyklar med mera. Så det kändes helt rätt att projektleda Cykelvänligt boende.

Jag är utbildad nationalekonom och statistiker, vilket Katarina tycker att vi ska nyttja i BikeinBergslagen. Så från och med mars jobbar jag 20% i företaget och kommer framförallt stötta i arbetet med den nationella studien på uppdrag av Jordbruksverket, men också arbetet kring Näckrosleden på uppdrag av STUA. 

Jag har nämligen förälskat mig i gravelbike, utöver alla andra cykelformer vi håller på med som familj, och jag ser potentialen med gravel för Sverige. Näckrosleden kommer att bli det första projekt jag arbetar med för att se över potentialen för gravelbike.

Hur är det nu med statistiken? Katarina säger att det är stora brister i Sverige för att på ett enkelt och billigt sätt kunna mäta antalet cyklister, speciellt antalet mountainbikecyklister. Mitt jobb kommer bli att klura ut lösningar för detta, men om det får jag återkomma...