ATT BYGGA ETT MTB-OMRÅDE

Hur det började och lite tips och trix

2020-01-12

2010 fick jag alltså en idé, som inte bara skulle förändra för mig, det förändrade även för Pershyttan, Nora och faktiskt hela länet. Ja, nu pratar vi inte om några superdramatiska förändringar, men tiotusentals mountainbikecyklister som har cyklat längs skyltade leder de senaste nio åren, är i alla fall annorlunda mot hur det var 2010. Det är också de flera tusen gästnätter som lederna genererar vare år.

2010 jobbade jag som lärare och var kanske lite trött på det jag gjorde, men hade heller ingen plan för hur jag, som var matte- och idrottslärare på gymnasiet, skulle kunna jobba med något annat. Det kändes som att den utbildningen inte riktigt passade någon annan stans. Jag funderade alltså en hel del på vad jag skulle bli när jag blev stor.

Jag hade under min lärartid drivit SIDA-projekt och ett utbyte med en skola i Kenya. Så jag visste att det var möjligt att söka pengar för utveckla en idé. Bara ideén var bra nog och rätt finansiär dök upp. Och det fanns en idé jag grunnat på i några år. I Pershyttan, där jag bodde och fortfarande bor, fanns det så många fina och roliga stigar där jag cyklat, sprungit och ridit. Borde inte de gå att skylta upp för mountainbike, så att fler skulle kunna ta del av dem?

Men nu backar vi bandet litegrann. Jag hade, från att pysslat med allahanda sporter, senast klippklättring, märkt att det där med klippklättring inte var superenkelt med små barn. Var spänner man fast dem på berget liksom? Min pojkvän Mats, som senare blev min man, hade introducerat mig för mountainbike redan på -90 talet. Jag köpte då en helstel Stony point, men tyckte inte att det var värst kul. Tacka för det. Ni skulle sett cykeln. Ett antal år senare hade Mats i alla fall övertygat mig igen om att det skulle vara roligare om jag köpte en riktig mountainbike. Så när jag sparat ihop lite av min lärarlön kostade jag på mig en Gary Fisher. Med bar-ends, framdämpare och allt. Oj vilken skillnad! Den cykeln ägde jag i 12 år, ända tills jag fick mig med mig Nora kommun, LEADER, orienteringsklubben och skidklubben (vi hade ingen cykelklubb vid det laget) på min projektidé: Att göra 15 mil mountainbikeleder i Pershyttan. De jag räknade upp var positiva, och faktiskt några markägare också. Mycket tack vare klubbarnas goda relationer med markägarna. Och det är mitt första tips, om du ska göra ett mountainbikeområde. Nyttja bra relationer. Ett förtroende mellan den som frågar och markägaren kan vara nyckeln till ett JA. Finns inte relationen finns det risk för att en mängd farhågor sätter stopp för mountainbikeleder redan i inledningsskedet.

För att göra leder behöver man också kontakta myndigheter. Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, kanske destinationsbolag och regionen, andra föreningar och intressenter. Det gjorde jag. Och till en början sa i princip alla parter NEJ. Där och då hade allt kunnat ta stopp. Under det år jag jobbade med projektet BergslagsTramp lärde jag mig massor som jag haft nytta av i alla andra projekt jag senare jobbat med. Som till exempel att det är superviktigt att alla parter som kan vara berörda av din projektidé kontaktas tidigt - helst innan projektstart. Att man är beredd på alla möjliga och omöjliga farhågor och laddar med ett batteri av fakta, kunskap, statistik och motargument. Motargument som också innebär en vinst för den som har en farhåga. Det är bästa sättet. Att inkludera istället för att utesluta. Att möjliggöra för samverkan istället för att riskera motverkan. 

Jag har nu jobbat med cykelutveckling i snart 10 år, och det har varit en fantastisk resa. Jag är så otroligt stolt över vårt läns välvilliga markägare, som upplåter sin mark för att vi ska kunna ha Sveriges största cykelområde i Örebro län. För det tog ju inte slut där och då när alla först sa nej. De 15 milen blev 18, som blev två, tre områden. Mellan 2012 till 2013 skapades sedan fler områden, så att vi var uppe i hela 6 sammanlänkade mountainbikeområden. 2013 lanserades så Bergslagen cycling, som idag är Örebro läns lednätverk med över 400 mil leder, en hemsida, cykeluthyrare, cykelvänliga boendeanläggningar och miljontals kronor i årlig omsättning hos besöksnäringen. Så om du har en idé, var inte rädd för att pröva den. Det finns en risk att väldigt många kommer att säga nej, men det finns också en väldigt stort chans att du kan göra något med din idé. Och är det just ett mountainbikeområde du vill skapa, så har jag numera ett stort batteri av smarta genvägar som du kan få ta del av. Redan den 23 januari håller jag tillsammans med Sweden by bike, en utbildningsdag i Stockholm. Där kommer jag att gå igenom hur du startar, vilka fallgropar det finns, hur du tar dig runt dem och en hel del därtill. Jag hoppas vi ses! 

Och nej, jag gick inte tillbaka till lärarjobbet efter mitt första projekt. Jag kunde, med min matte- och idrottslärarutbildning, tydligen jobba med andra saker och få andra jobb. Jag har ju de senaste 10 åren gått en helt annan skola, den i kommunal och regional regi. Förutom att vara projektledare för Bergsalgen cycling och flera olika projekt, fick jag jobbet som utvecklingsledare för turism och besöksnäring, först på Regionförbundet som sen blev Region Örebro län. Jag har suttit med i en nationell cykelgrupp, LOK-gruppen och anlitats vid flertalet tillfällen som cykelexpert. Nu har jag dessutom tagit steget att bli helt egen, en konsult inom cykelutvecklingsfrågor. Och allt började med en idé...